-Dansa fastän hjärtat brister-
Jag slutade leva när magen bestämde sig för att hata mig.
2037 dagar
Är det någon som förstår innebörden? Över tvåtusen dagar varav varje jävla dag har varit i smärta och ångest.
Jag kan inte jobba men jag gör det ändå. Men jag vet inte hur länge till jag kommer orka. För det gör jag inte. Men jag vill så gärna fortsätta på Barista.
Fast det kommer nog inte gå vägen. Rent praktiskt går det inte med magen. Jag är så besviken. Mitt liv tog slut när jag var 15år. Sjukhus, akutmottagningar, gastroskopi, blodprover, undernärd, uttorkad, undersökningar i det oändliga, vällingtest, kapselendoskopi, magnetröntgen, kontraströntgen (radioaktiva ägg + ligga under röntgen i två timmar), biopsi från magen (AJ!), falla ihop på badrumsgolvet för att skrika i ren smärta. Det har varit så mycket smärta.
Varje gång när jag tror att det inte kan bli värre så är det precis vad det blir. Det är konstigt att jag inte har skadat mig mer än vad jag faktiskt gjort. Det är smått fascinerade att jag inte är full med ärr. För det borde jag vara. Ett ärr för varje gång det gör så otroligt ont och jag mår så dåligt att jag börjar fundera om jag egentligen inte skulle må bättre under jorden.
Kommentarer
Trackback
